Busstrafiken i Nacka och på Värmdö leder sitt ursprung från den av K.G. Blom år 1919 startade droskrörelsen inom Nacka socken. Den egentliga busstrafiken startade 1920, då G Larsson kom med i bilden som kompanjon till Blom och bolagets namn blev Ektorps Bilstation, Blom & Larsson. 

 

Den första bussen, som kom från Tyskland, var gulmålad och den gula färgen kom sedan att förbli företagets bussfärg.

 

Den första bussen gick i trafik från midsommartid 1920. Till en början trafikerades linjen Stockholm - Skurustugan, men redan samma år utsträcktes linjen till Björknäs.


En linje (Stockholm - Björknäs) trafikerades under större delen av 20-talet. Sluthållplatsen i Stockholm var till en början Danvikstull, men 1926 flyttades den till Borgmästargatan.

 

1926 utsträcktes trafiken till Sågtorp (nuv. Eriksvik), 1928 tillkom Duvnäslinjen och 1929 Lännerstalinjen.

 

Vid slutet av 20-talet trafikerades sju linjer, men större delen av Nacka/Värmdö-området nådde man fortfarande bäst med ångbåt.

 

1929 startade trafiken till Värmdö kyrka, Eknäs samt Fagerdala. Samma år startade linjen till Nackanäs som 1933 utsträcktes till Dammtorp och Kolarängen färdigställdes 1934.


Verkstad och garage var de första åren förlagda till hyrda lokaler i Ektorp.

 

1925 inköptes Björknäs Gårds Ladugård med omkringliggande mark och här inreddes verkstad, garage och kontor. Samtidigt ändrades företaget namn till: Trafik AB Stockholm - Björknäs, Blom & Larsson.

 

1933 - 34 utbyggdes den gamla ladugården i Björknäs med dels en större verkstadsdel och dels ett större garage med målarverkstad.

 

I mitten av 1930-talet byggdes Grisslingegaraget med från början plats för 5 bussar, men efter några år byggdes den till och fick det utseende som den har än idag med tio portar.

 

År 1943 byggdes den gamla ladugården i Björknäs om för sista gången och erhöll det utseende den hade fram till rivningen år 1980.


1932 tillkom Strömmalinjen, som när vägen blev klar 1934, förlängdes till Stavsnäs.

 

1934 inköptes från Brännkyrkabolaget linjen Ringvägen - Ekstubben - Kolarängen jämte garaget i Älta och nu kunde Damtorpslinjen utsträckas ända till Älta (Ekstubben).

 

Vikdalen fick sin buss 1937 och samma år förlängdes Värmdö kyrka-linjen till Kalvsvik. 

 

1938 tillkom linjerna till Drottninghamn, Fågelvik och Saltarö och 1939 linjen till Nyvarp.

 

När Saltsjöbanan tog över trafiken i egen regi 1938 ändrades namnet till Busstrafiken - Stockholm - Björknäs - Värmdö (BSBV).


1940-talets första år var det ju krig och brist på bränsle och däck gjorde att vissa linjer drogs in helt och på många av de andra glesades turerna ut och av naturliga skäl så fick ingen utökning av trafiken ske. Gengasdriften räddade dock busstrafiken och man kunde se såväl fasta aggregat som aggregat på släpvagnar.

 

Mot slutet av 1940-talet fortsätter utvecklingen av busstrafiken i Nacka och på Värmdö.

1946 tillkommer linjen till Mörtviken och 1947 linjerna till Malma och Stenslätten.

 

Ångbåtarna, som fick ett uppsving under krigsåren, gav upp inför busskonkurrensen och lämnade bryggorna på Nacka - Värmdö 1948, med några få undantag.

 

1949 tillkom även linjen till Tollare och 1950 linjen till Talludden.


1949 gjordes ett försök med 2 bussar som fick framflyttad motor och en dörr framför framaxeln. En lösning som skulle visa sig mycket lämpad för den i mitten av 1950-talet påbörjade enmansbetjäningen på våra bussar.


Djurölinjen tillkom 1949 trafikerades med en där ute stationerad buss ända fram till 1962 då Djuröbrons tillkomst gjorde det möjligt att åka till Stockholm direkt utan att behöva byta buss och transporteras på Ramsmorafärjan.


1952 byggdes 4 st. bussar vid bolagets garage i Handen. De hade bl.a. rörarm och enkla bakhjul. Motorerna va Scania-Vabis fabrikat, men omgjorda till "Pannkaksmotorer" vid verkstaden i Björknäs. Karosserna var av Katrineholms fabrikat och chassinumren: BSBV 1-4.

 

 

 

 


Hela 1960-talet skulle bli full av förändringar. Dels hade regeringen beslutat att övergå till högertrafik den 3 september 1967.

 

De första bussarna för högertrafik levererades 1964 och följdes med jämna mellanrum av ett flertal ombyggda vänstertrafikbussar. Vi bytte sida den 3:e september 1967, klockan 05:00.

 

En annan förändrig, den s.k. Hörjelöverens- kommelsen, beslutats att rättvisa och enhetliga biljettpriser skulle gälla hela länet. Den 1 januari 1967 bildades så Storstockholms Lokaltrafik (SL), som så småningom övertog samtliga företag som bedrivit busstrafik i länet.

 

Den 1 januari 1969 uppgick Björknäsbussarna tillsamman med Södertörnsbussarna och Saltsjöbanan  som ett dotterbolag till AB Storstockholms lokaltrafik (SL).

 

Bolagsnamnet som övertog Björknäsbolaget blev Trafik AB Saltsjöfart. Av vissa politiska orsaker förblev TS ett dotterbolag till SL fram till 1 januari 1973.


Den 24 augusti 1971 flyttade Nacka/Värmdö-bussarna från Borgmästargatan till en nybyggd terminal under Slussen med direkt anslutning till Tunnelbanan och Saltsjöbanan.

Samtliga linjer erhöll nya numera välkända nummer i 400-serien.

 

1972 levererades den första Volvobussen till Nacka/Värmdö och har sedan blivit det märke som samtliga nylevererade bussar till Nacka/Värmdö har burit tills 2008 då man även fick några MAN-bussar.

 

Under senare delen av 1970-talet utökas trafiken bl.a. genom tillkomsten av motorvägen till Värmdö.

 

Linjerna 461, 462 och 463 tillkommer 1976, men de körs av entreprenören Wasa Trafik AB.

 

1980-talets första år förde med sig ytterligare ökning av trafikanter och SL-Östra började köra vissa linjer på Nacka/Värmdö med ledbussar.

 

Den sista gula bussen togs ur trafik 1982. En epok var till ända.

1980-talets första år förde med sig ytterligare ökning av trafikanter och SL-Östra började köra vissa linjer på Nacka/Värmdö med ledbussar.